Själarnas Öden - Ödesgudinnans Val (bokrecension)

Tidigare i sommar fick jag tips av en väninna att Seraf Förlag sökte nya recensenter till sina böcker. 
Seraf är ett litet förlag som startades i 2013, och de har för tillfället gett ut 7 titlar inom ungdomslitteratur, med fokus på fantasy, både som fysiska böcker och några få e-böcker.

Jag tog kontakt med förlaget och fick svar av Caroline Hurtig, som skrivit trilogin Själarnas Öden
Jag fick snabbt godkänt av Caroline som skickade första delen, Ödesgudinnans Val, som e-bok, eftersom serien ska nylanseras som detta nu i höst. Men just på grund av att jag fick den som e-bok så känner jag att jag måste dela recensionen i två delar, en del för den tekniska biten och en del för själva boken.


 Vi börjar med det tekniska.

Jag har ingenting emot att läsa på surfplatta, jag läser faktiskt ganska mycket via Kindle-appen på telefonen till och med. Men den app, Aldiko, som skulle användas för läsning denna gången har mycket att hämta.. 
Den kraschar hälften av gångerna den öppnas, är svår att bläddra i och mycket mindre användarvänlig än f.ex Kindle. 
Boken som e-bok, ja.. Flera olika typsnitt, olika storlek på texten. Inslag i texten som inte ska finnas där, som t.ex.kvitto/information på köpt bok som dyker upp mitt i texten. Små siffror i marginalen som stör i läsningen.  
Det är framför allt detta som gjort att det tog nästan två månader för mig att läsa ut boken, som annars är lättläst och spännande. Men små irritationsmoment kan bli nog så stora om man börjar irritera sig tillräckligt mycket.
Vad det gäller själva appen, Aldiko, så ska jag inte se bort i från att jag är bortskämd med Kindle, som jag använt i flera år och som är välbeprövad av många tusen användare.  

Men nu över till själva boken!


Utklipp från baksidestexten på boken från förlagets hemsida:
"I en dimension bredvid människornas lever och verkar de fem ödesgudinnorna. Spinner livets trådar, vakar, vägleder och styr över alla själars öden. Den vackra fristaden som utgör dimensionen är inte enbart bebodd av gudinnorna utan de delar den med många olika väsen och andra själar som gjort den till sitt hem. Än så länge har de levt sida vid sida i fred men avskilda och avskurna från varandra. Men allt kan inte fortsätta gå i samma invanda spår och förändringen är nära…
Gudinnan Aria har så länge hon kan minnas levt i dalen där de har sitt tempel. Hon är mild, god och älskar sina själar så mycket att hon är villig att tänja på vissa gränser för att se till att de mår bra och att de finner sitt öde. Men när hon i en sådan handling vill hjälpa en människosjäl så sker det otänkbara. Hennes egen själ upptäcker hur livet skulle kunna vara utanför templets väggar, ett liv fullt av kärlek och vänskap. Det dröjer inte länge innan andra får nys om hennes svaghet och hennes liv blir hotat från flera håll på grund av detta och hon tvingas fly. Ett förgörande krig utbryter i dimensionen och hennes själar hamnar i dess mitt. Men ödet är obevekligt och det har en plan för alla… även gudinnor."

Som den boknörd jag är, och framför allt vad det gäller fantasy så verkade Ödesgudinnans Val väldigt lockande. 
Jag måste dock erkänna att det märks att författaren var rätt så ung när den skrevs. Berättelsen är ojämn i flyt och form, ibland är det svårt att veta ur vems synvinkel vi får läsa, men både karaktärer och händelser växer med författaren. Karaktärerna, som är ganska vagt beskrivna i starten får du möjlighet att lära känna bättre allt eftersom boken framskrider. 

Samtidigt upplever jag Ödesgudinnans Val som en bok där läsaren vet/anar vad som ska hända. Man vet hur boken slutar, och att man liksom bara väntar på att det är över, att berättelsen är slut. Jag upplever också en känsla av att boken har ett flertal möjliga slut, men att den fortsätter vidare för att försöka nå ett crescendo som aldrig riktigt kommer. 

Det är inga direkta spänningsmoment, eller oförutsedda händelser. De få moment som hade kunnat bli väldigt spännande, blir liksom hängande i luften, eller lämnas ofärdiga, hastigt genomskyndade för att så gå vidare till nästa del. En del av dessa kommer antagligen författaren att återkomma till i senare böcker men hm... Jag saknar substans och ett fullbordande. Var är euforin, och saknaden, som kommer efter att man läst färdigt en bok? 

Boken som helhet är en helt ok fantasyberättelse, kanske speciellt för unga läsare. Min upplevelse av boken präglas av över 20 års intensiva läsande, så nya fräscha ögon kan självklart få en helt annan bild av boken. Men den ger tyvärr inte direkt mersmak i min mun.

Jag kommer troligen att läsa de andra två delarna i alla fall, mest för att se om min teori om en av de mindre karaktärerna stämmer. Återkommer om detta!

Trevlig läsning i den soliga (förhoppningsvis) sensommaren! 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar